Svensk-amerikanskt utbyte
Under övningen Eagle Claw utbildades hemvärnsbefäl från Södertörnsgruppen i att störa motståndaren. I år ska utbytet med operatörer från amerikanska specialförband utökas till fler hemvärnsförband.
Föregående
Nästa
Det är i slutet av november och termometern pendlar kring nollgradigt i Stockholms skärgård. Hemvärnsförband har blivit avskilda från övriga svenska förband efter att motståndaren tagit delar av det svenska territoriet. Hemvärnssoldaternas uppgift är att störa med mindre enheter och fortsätta motståndet. Båtchefer och båtförare från 294. båtkompaniet har genomfört en link-up och innästlat civilklädda amerikanska operatörerna till operationsområdet med två G-båtar. I det här fallet rör det sig dock bara om övningen Eagle Claw, med fokus på uppgiften störa. Hemvärnssoldaterna kommer att få utbildning och praktisk erfarenhet av upplagstjänst, spaning, eldöverfall, överfall och sabotage med stöd av operatörer från amerikanska arméns specialförband som hemvärnet har ett internationellt utbyte med. Kompanichefer, plutonchefer och gruppchefer ut 281. insatskompaniet i Roslagsbataljonen och 292. insatskompaniet i Södertörnsbataljonen håller på att upprätta sina förläggningar i form av enmanstält och bivacker. Under de kommande dagarna kommer all verksamhet att bedrivas utomhus för att minska risken för smittspridning. Den första utbildningen är upplagstjänst och hur man skriver detaljerade instruktioner för hur de kan hittas av allierade. Efter att den amerikanska instruktören förevisat får soldaterna genomföra det själva praktiskt. Hemvärnssoldaterna stegar upp avstånd från distinkta terrängavsnitt och tar ut väderstreck på kompassen. – Jag har varit med i hemvärnet i fyrtio år och drömt om det här, tajmingen är jättebra för vi hade tänkt att ha den första störa-utbildningen för gruppchefer, säger PH Magnusson som är kompanichef i Roslagsbataljonen. Kvällens uppgift är att genomföra en link-up med en informatör, syftet är att få information om eventuella hot och motståndarens aktiviteter. G-båten syns som en mörk siluett mot havsytan när hemvärnssoldaterna ansluter till besättningen och får instruktioner om säkerheten. Den amerikanska operatören som medföljer har mörkerhjälpmedel liksom de två hemvärnssoldaterna i fören. Besättningen kör med mörkernavigering och öar passerar snabbt förbi när G-båten rör sig mot mötesplatsen. Informatören kommer bara att vara på plats under tio minuter och ankomsten måste planeras för minsta möjliga exponering. Civila hus syns som små ljusglimtar i mörkret och vid en liten kaj står en ensam man och inväntar gruppen. Han tas ombord och gruppchefen får information om fientliga aktiviteter innan mannen återlämnas och G-båten snabbt lämnar platsen. När vi passerar Oxdjupet möter vi en av Silja Lines stora färjor som tornar upp sig över båten. Ingen är ute på det kylslagna däcket när de beväpnade hemvärnssoldaterna åker förbi i mörkret. Med informationen från informatörerna planeras den nästa uppgiften, spaning eller på amerikanska recon mot en mast, där de ska vara beredda att genomföra sabotage. Den amerikanska instruktören framhåller att man inte ska gå för nära och försöka se hela objektet från en observationsplats, utan göra flera instick mot målet och på så sätt få en bild över objektet. Don’t be greedy, är sammanfattningen. Efter genomgången är det dags för genomförandet. Plutonchefen ger soldaterna ordern om att ta med stridspackning och mat för 24 timmar samt bår och sjukvårdsväska. Han samlar gruppcheferna för ordergivning.
– Har vi någon spaningsfråga? frågar en av gruppcheferna. – Finns fientlig personal på plats? Är det möjligt att genomföra sabotage mot installationen? säger plutonchefen innan alla genomför färdiga till strid. Granatgevärsskytten Stefan Wisborg förbereder sin utrustning och äter en snabb lunch. – Vi visste inget mer än att det var ett utländskt förband, hittills har det varit som en vanlig hemvärnsövning vilket är positivt eftersom det visar att vi har en bra utbildningsståndpunkt. Det är feedbacken som vi får från de amerikanska instruktörerna som är mest intressant, säger han. – Jag tror att det är jätteviktigt att vi övar det här i fredstid, ser man utvecklingen i vårt närområde så kommer det inte att bli en lång förberedelsetid utan angrepp av små fientliga sabotageförband. Vi kommer vara först på plats och möta dem, säger han innan vi avbryts av ordern om förflyttning. Soldaterna ilastar fordonen och påbörjar fotmarschen när de nått fordonsavlämningsplatsen. När de kommit i närheten av objektet upprättas en observationsplats medan en patrull rör sig runt objektet för rörlig spaning. Återsamlingsplatser och omfallsplanering är förberedda ifall planen inte håller eller om sambandet bryts. Även motståndarsidan består av hemvärnssoldater, som dessutom har hund, och hemvärnssoldaterna upptäcks av motståndaren vilket kommer fram på utvärderingen. – Vi gick för nära, vi blev greedy, och trodde inte att vi blivit sedda. Det är viktigt att inte försöka se för mycket, och att säga till om man tror att man blivit komprometterad, säger ställföreträdande plutonchefen Christian Ramirez och hans kollega poängterar att en borttappad vante kan äventyra hela uppdraget. Per Stolpe är övningsledare för Eagle Claw på Södertörnsgruppen.– Vi har planerat övningen under ett par veckors tid och haft samverkansmöte och gjort ramarna tillsammans med amerikanarna innan vi skrivit ordern och övningsplanen. Konceptet är stridsuppgiften störa och vi har övat moment som ingår i den svenska uppgiften: spaning, eldöverfall, överfall och sabotage. Det handlar om att tillfoga motståndaren förluster, men vi har inte tidigare haft fokus på att inhämta information under en ockupation som amerikanarna nu lär ut, säger Per Stolpe och framhåller att hemvärnssoldaternas utvärderingar av övningen är extremt viktiga när hemvärnet inför den nya uppgiften störa. – Hemvärnssoldaterna har fått en väldigt bra utbildning och de delar vi övat har gett bra resultat. Vi har även haft en bra diskussion med hemvärnsförbanden och den amerikanska enheten och pratat störa på flera nivåer. Jag tror att vi kommer att jobba mer med den uppgiften i framtiden. Nästa dag börjar med en genomgång av uppgiften överfall, eller raid som amerikanarna använder. Till skillnad från ett eldöverfall så tar man terräng bortom fordonet eller byggnaden och genomsöker målet efter exempelvis information och olika resurser. – Maybe you want guns and ammo, or deny it to the enemy. A good recon is a set up to success, then it’s organization, säger instruktören. Överfallet görs på 30 till 50 meters avstånd och man börjar med att bekämpa målet med understödsvapen, handeldvapen, minor eller annat man har till förfogande. Något som amerikanarna kallar en mad minute. Soldaterna skjuter tills motståndaren är bekämpad och tystnad råder. Därefter laddar hemvärnssoldaterna om och de som ingår i överfallsgruppen framrycker, ser till att inga motståndare kan göra motstånd och genomsöker målet från ett förutbestämt håll. Allt ska göras så snabbt som möjligt så att motståndaren inte hinner skicka förstärkning eller påbörja indirekt eld. Risktagningen ska vara minimal och är målet för omfattande eller för starkt avbryts insatsen. När all utbildning är klar och planeringen genomförd utgår tropp-arna till sina tilldelade mål. Det har redan börjar skymma trots att det är eftermiddag och innan vi kommer fram till återsamlingsplatsen är det mörkt. Troppen navigerar fram i den kuperade skogbeklädda skärgårdsterrängen med hjälp av kompass, vilket visar vikten av kartkunskaper och erfarenhet av orientering. Särskilt som överfallsplatsen inte kunnat rekognoserats innan. Sebastian Fredriksson, vanligtvis plutonchef, var chef för en av tropparna ur Södertörnsbataljonen. – Vi fick bra med stöd i form av kartunderlag, men trots flygfoto och karta ser man inte allt, så när vi kom fram fick vi flytta överfallsplatsen och det blev så korta avstånd att vi inte kunde verka med granatgeväret. Men när förbandet kan lösa sina uppgifter i de sämsta förhållandena, som regn, minusgrader och mörker så ser man krigsdugligheten. Amerikanarna har ett lite annorlunda utbildningskoncept, de är jättebra och erfarna, men vi har haft lite kort om tid för genomförandena. Det har varit många aha-upplevelser. Hur anpassar vi hur hemvärnet arbetar med hjälp av deras tips och trix och tillämpar dem med våra reglementen? säger han.
Syftet med övningen är inte bara att öva hemvärnsförbandets förmåga till uppgiften störa, utan det är även en taktisk samövning med utländska förband. Amerikanarnas specialistofficer med högst grad, motsvarande svenska fanjunkare, är ansvarig för materiel, personal och träning i specialförbandet i den amerikanska armén.
– Vi utbildar i irreguljär krigföring och lär hemvärnet att göra motstånd. Framtidens krig kommer att bli annorlunda, det ser man på Georgien och Ukraina. Vi visar även hur det kan vara att arbeta tillsammans med specialförband, era egna eller våra, vilket hjälper om ni måste strida mot en ockupations-makt, säger fanjunkaren.
– Den taktik amerikanska specialförband börjat använda, utan understöd, är en tillbakagång till mer basic warfare mot stora måltavlor som elförsörjning och kommunikationer. Det gäller att få stor effekt med lite personal, eftersom man inte kan ersätta personalen.
Hemliga operationer är svårare och kräver mer träning. Det är svårt med nya uppgifter och att förändra hur man tränar och övar, särskilt för de som är bekväma. Komplexa uppgifter tar år att öva och hur framgångsrika ni blir är beroende på hur hårt hemvärnssoldaterna arbetar, säger fanjunkaren och tillägger att det är coolt att få vara en del av utvecklingen av hemvärnet.
Varför utbildar ni hemvärnssoldater?
– Hemvärnet är en idealisk partner för specialförband eftersom ni har omfattande civila nätverk och band till det civila samhället. Hemvärnssoldater har mycket erfarenhet både civilt och militärt, säger han.
Operatörernas roll är att vara rådgivande och utbildande, inte att ta befälet över hemvärnssoldaterna. Tillsammans med kompanichefer och plutonchefer diskuterar chefen för den amerikanska enheten hur man planerar störa-uppgiften redan under fredstid. Nyckelordet är decentralisering och exempelvis logistik, sjukvård och förplägnad måste kunna skötas lokalt av hemvärnsförbandet med hjälp av civila, eftersom försörjningslinjer och kontakt till andra svenska förband kan brytas.
Fordonsförare kommer att ha en viktig roll i uppstartsskedet av upplagstjänsten men även som kurirer och för sjuktransporter. Vincent Vadling började som hemvärnsungdom innan han genomförde GU-F och utbildade sig till bandvagnsförare i Södertörnsbataljonen.
– Det är skönt att veta vilka man har på sin sida. Det är betryggande att veta att amerikanska specialförband vill komma hit och dela med sig av sina erfarenheter, att våra reglementen stämmer och att vi får bekräftelse på det med deras erfarenheter. Övningen har inte varit jättejobbigt fysiskt men kylan påverkar psykiskt. Jag hade med knäppetält och så länge man vårdar sig själv går det bra att sova ute, säger han.
Andreas Nordgren är chef för utbildningssektionen på Södertörnsgruppen. En utmaning var att genomföra övningen trots alla covidrestriktioner.
– Vi genomförde alla övningar och utbildning utomhus, förbandet gick i förläggning i enmansbivacker och åt dygnsportioner enskilt utomhus. Vi har fått positiv feedback från soldaterna, inte bara ur smittskyddssynpunkt, utan även att de blev fältvana fortare. På våra kommande övningar kör vi samma utbildning med kompletta
insatskompanier i Roslagensbataljonen och Södertörnsbataljonen. Det är väldigt bra att vi har kunnat utbilda våra utbildningsofficerare på kursen Oden på HvSS så utbildningsgrupperna blir självgående och vi kan vidmakthålla utbildningen i uppgiften störa och fortsätta öva den, säger han.
Hur ser du på hemvärnets nya huvuduppgift?
– Det är positivt, lite ”äntligen” känner jag. Störa är relativt stridsekonomiskt att genomföra för att få effekt på fienden och du har en lång uthållighet om du gör rätt. Du kan även arbeta över en stor yta eftersom du inte behöver så mycket personal och du kan använda tilldelad material som minor och försvarsladdningar. Att genomföra uppgifter inom ramen för störa kan vi ganska bra från soldatnivå till pluton.
Däremot är ledningsdelarna från kompani och uppåt inte lika enkelt. Hur översätter vi Resistance Operating Concept till svenska? Hur ska man leda en motståndsrörelse? säger han och nämner några frågeställningar.
Vad är fördelarna med det amerikanska utbytet?
– Amerikanarna är duktiga på att utbilda och jag tror att samarbetet kan öka vår rekrytering till hemvärnet, att få jobba så nära med operatörer som har skarp erfarenhet. Utbildningen blir väldigt trovärdig när instruktörerna har gjort uppgifterna skarpt. Andra hemvärnsförband har något att se fram emot, säger han.
Vad behöver ni öva mer på?
– Jag tycker att våra förband över lag höll en bra nivå som jag kan stå för. Jag ser brister på enskild soldats personliga färdigheter, exempelvis framryckning, vapenhantering och hur soldater agerar i eldställningar. När det gäller detaljer så har vi rätt mycket kvar. Personliga färdigheter är viktigt och något hemvärnssoldater måste öva mer på. Jag rekommenderar andra hemvärnsförband att kraftsamla på personlig färdighet innan störa-utbildningen.
Hemvärnets amerikanska utbyte utökas nu till att omfatta fler hemvärnsförband i olika delar av landet.
Text: Therese Åkerstedt
Foto: Sgt. Patrik Orcutt/US Army